Ensammast i Sverige (Nyfors?)

Sådärja, nu var man en nyforsbo på riktigt. Det absolut viktigaste har jag redan hunnit med, dvs utforskat ica butiken och beställt mat på närmaste pizzeria. Lilla Tuppen, det är där ni finner mig i framtiden.

Nej idag flyttades faktiskt de sista grejerna, möblerna är på plats. Mina familjemedlemmar har verkligen vart underbara, släpat mina grejer som dårar. Jag är nöjd, absolut, men ändå känns det så konstigt. Tomt.  Mamma hann inte mer än kliva innanför dörren hemma innan jag hade ringt, men det är bara att de vänjer sig där hemma. Men jag tror att de tycker om det, innerst inne. Emelie och Jessica åkte precis, för mig skulle de gärna få flytta in för evigt, synd bara att det finns andra som jag måste dela dem med.

Just det, jag träffade några av mina grannar idag. Den första var en riktig charmör måste jag medge. Otroligt rund under fötterna och lite smått blöt om byxorna då han inte hann hem till toaletten i tid. Dessutom har jag aldrig sett en så lila näsa i hela mitt liv. För ett ögonblick trodde jag att han tänkte ge mig en riktig bamsekram då han kom liite för nära, men på något vis slapp jag den. Men vadå, alla har vi väl hårda dagar/kvällar ibland?
   De andra grannarna var faktiskt söta på riktigt. Dessutom vet jag nu vart kryddlukteni trappen kommer ifrån. Ingen i familjen kan ha vart över 1.50. Ja, de var förmodligen från asien.

Nej men nu får jag sluta dra ut på det här, nu måste jag lägga mig. Och ja, det är jag som sover med lampan tänd i natt.

Caroline


...

Som om det inte var tillräckligt tungt redan. Jag orkar inte, jag gör verkligen inte det.

Låt mig spricka sönder, det har jag verkligen förtjänat.

Nyfors.

Hela nyfors luktar kryddor, orientaliska kryddor....Vad lagar människor för mat egentligen?


Flyttfeber

Jag har resfeber. Eller nej nu var jag bra dum, självklart är det väl flyttfeber jag har drabbats av. Jag packade som en dåre igår hela kvällen, tömde alla garderober och lådor. Precis som med allt annat tycker jag att det här känns lite småsorgligt. Vet inte hur många gånger jag ställt frågan : "Känns det inte liiite, bara lite sorgligt att jag flyttar?", till mamma. Alltid får jag samma svar: "Nej såklart inte". Jag blir nästan lite grinig över det svaret, och då en till fråga, varför i hela friden vill jag att mina familjemedlemmar ska tycka att det är sorgligt att jag flyttar 4 km härifrån? Ja den frågan tåls att fundera på.

Idag blir det fullt ös hela dagen. Har precis vart och hämtat ett tapetserarbord, måste snart klä på mig för att traska bort till Jysk för att köpa stolsdynor, duk och tabletter till köket. Runt 13 ska jag hämta nycklarna. Jag och mamma ska fixa, slipa och göra i ordning allt i vardagsrummet så att pappa kan börja tapetsera direkt i morrn eller på söndag.

När i helgen ska jag hinna öpnna skolböckerna? Faktum är att det faktiskt måste hinnas med. Nästa vecka ska vårat PM i och dessutom ska vi ha seminarium, yeey. Fortfarande vet jag mer eller mindre inte ens vad ett PM är. Bra! Tur att min gruppkamrater är lite smått vettigare än mig, så det ska nog gå.

Sarkans "tvilling" höll även i gårdagens förläsning. Efter nästan 2 timmar blev det lite för mycket så kilade hem i pausen. Hoppas att han inte ska hålla i så många fler föreläsningar. Alla andra i klassen älskar honom. Hmm.

För att avrunda det hela: det är än en gång bevisat att skadeglädje är det bästa som finns. Gabi fick fågelskit i ansiket igår och det var det roligaste på hela veckan. Måste vart en intelligent liten fågel som bestämde sig för att släppa sig precis när Gabi traskade förbi. Det var ungefär lika roligt som när duvan sket på emelies jacka på stan.




Caroline

That was when I ruled the world..

Idag ringde tjejen som har lägenheten som jag ska flytta in i och sa att jag kunde få nycklarna redan på fredag. Det passar alldeles utmärkt eftersom att vi då har hela helgen på oss att tapetsera om i vardagsrummet, eller okej, inte VI, utan min kära pappa har lovat och göra det, så det är snarare han som har hela helgen på sig. Inflyttning blir det på måndag, måste faktiskt erkänna att allt känns lite småläskigt..efter 19 år i Slagsta ska jag nu överge det..I och för sig har både Emelie och Josefin överlevt efter deras flykt härifrån, så det ska väl jag också göra kan man tycka. 

Med risk att låta bitter måste jag berätta om min hemska bussfärd hem från skolan idag. Framför mig i bussen satt en kille och en tjej, de var väl runt 14 år kanske. Direkt när de slog sig ner på sätet började de kladda på varandra, Visst var det lite smågulligt till en början med lite pussar hit och dit. Men när de sedan i princip började äta upp varandra och fortsatte göra det hela min bussfärd tyckte jag faktiskt att det blev liite för mycket. Jag blev nästan lite smått illamående. Självklart visste jag inte vart jag skulle titta heller. Nej det hela blev jävligt irriterande och äckligt. Det där med att äta upp varandra kan man faktiskt hålla för sig själva, låt åtminstone mig få slippa se det. Kalla mig bitter och kanske en aningen rå, men det där var faktiskt inte en trevlig syn.

De närmsta helgerna är faktiskt rätt fullbokade för min del, vilket känns väldigt skönt. Nu i helgen ska jag fixa lägenheten, helgen efter bli det till att kila in i dimman eftersom att jag faktiskt fyller år, sen är det Sjöslaget helgen efter, som faktiskt ska bli sjukt kul..jag har fått äran att dela hytt med Gabi, man skulle även kunna kalla henne svampen. Om jag intar ungefär hälften av den mängd alkohol hon dricker ska det nog bli bra för min del. jag har dessutom lovat mig själv att aldrig någonsin vara med på någon av hennes lekar som har något med alkohol att göra, de är livsfarliga. Med tanke på de senaste helgernas bravader kan det här inte bli annat än katastrof, precis som det ska vara, haha!

Dessa drömmar gör mig galen..hur ska jag någonsin kunna komma över det här när mina drömmar plågar mig som de gör? Det är hemskt, jag vill inte gå och lägga mig på kvällarna eftersom att jag vet vad som väntar direkt jag somnar. Jag saknar dig, förlåt, men det gör jag verkligen.

Nej nu blir det lite plugg innan Johanna hämtar upp mig, ska köra aerobicpasset=)



                                 

Mina vänner är de absolut bästa. Vore ingenting utan er..


Caroline

You're no longer my business..

Okej, ett halvår har passerat. Om jag sa att inget hade hänt i mitt liv under den tiden skulle jag kunna misstas för att vara en mytoman. För här har det hänt grejer, personligen skulle jag vilja påstå att FÖR mycket har hänt. Olycklig kärlek måste vara det värsta som man kan utsättas för, vilken bitter, svartsjuk människa kom på det överhuvudtaget? Samtidigt som det här året har vart helt underbart önskar jag att jag aldrig gett mig in på det från början. Hur kan man önska att man aldrig träffat en person som har vart den som betytt mest så länge? Slutdiskuterat om det..jag kämpar vidare och det sägs ju faktiskt att tiden läker alla sår..

Idag gjorde jag något jag aldrig gjort förut, något otroligt vuxet. Jag tecknade en hemförsäkring. Om jag ska vara helt ärlig visste jag inte ens att man var tvungen att ha en sån. Men så var tydligen fallet och nu har jag alltså inkasserat x -antal vuxenpoäng. Efter den senaste månadens bravader måste jag ha en hel del sånna i potten nu. Högskola, egen lägenhet..ja som jag sa: det händer grejer alltså.

För övrigt har dagen inte vart allt för händelserik. Hade en föreläsning i skolan, vilken i och för sig var lite smålustig då föreläsaren lätt kunde ha misstagit för att vara bildläraren på rekarnes tvilling, både till utsättet och sättet att prata på. Och då kan ju alla som gick på rekarne direkt föreställa sig hur den föreläsningen var. Tyvärr var också detta det enda som jag upptäckte den här föreläsningen då den var mindre intressant. För att inte bryta min otroligt dåliga ovana som jag har nuförtiden tog jag min dagliga tupplur när jag kom hem. Idag slog jag alla rekord: 2,5 timme! Och där försvann alla pluggtimmar till drömmarnas värld.

Kvällen spenderades på friskis, medel/stryka sen gym..det var nästan så jag kände hur kalorierna led. Nu ska de utplånas..

Sådärja, då var hjärtat lättat och nu ska jag göra det jag är absolut bäst på: Sova.

Caroline