Caroline

Jag har resfeber. Eller nej nu var jag bra dum, självklart är det väl flyttfeber jag har drabbats av. Jag packade som en dåre igår hela kvällen, tömde alla garderober och lådor. Precis som med allt annat tycker jag att det här känns lite småsorgligt. Vet inte hur många gånger jag ställt frågan : "Känns det inte liiite, bara lite sorgligt att jag flyttar?", till mamma. Alltid får jag samma svar: "Nej såklart inte". Jag blir nästan lite grinig över det svaret, och då en till fråga, varför i hela friden vill jag att mina familjemedlemmar ska tycka att det är sorgligt att jag flyttar 4 km härifrån? Ja den frågan tåls att fundera på.

Idag blir det fullt ös hela dagen. Har precis vart och hämtat ett tapetserarbord, måste snart klä på mig för att traska bort till Jysk för att köpa stolsdynor, duk och tabletter till köket. Runt 13 ska jag hämta nycklarna. Jag och mamma ska fixa, slipa och göra i ordning allt i vardagsrummet så att pappa kan börja tapetsera direkt i morrn eller på söndag.

När i helgen ska jag hinna öpnna skolböckerna? Faktum är att det faktiskt måste hinnas med. Nästa vecka ska vårat PM i och dessutom ska vi ha seminarium, yeey. Fortfarande vet jag mer eller mindre inte ens vad ett PM är. Bra! Tur att min gruppkamrater är lite smått vettigare än mig, så det ska nog gå.

Sarkans "tvilling" höll även i gårdagens förläsning. Efter nästan 2 timmar blev det lite för mycket så kilade hem i pausen. Hoppas att han inte ska hålla i så många fler föreläsningar. Alla andra i klassen älskar honom. Hmm.

För att avrunda det hela: det är än en gång bevisat att skadeglädje är det bästa som finns. Gabi fick fågelskit i ansiket igår och det var det roligaste på hela veckan. Måste vart en intelligent liten fågel som bestämde sig för att släppa sig precis när Gabi traskade förbi. Det var ungefär lika roligt som när duvan sket på emelies jacka på stan.




Caroline