Don't look back in anger
Vart är alla när man behöver dem som mest?
Panikkänslorna finns där hela tiden, hur mycket är det menar att man ska orka? Jag vill bara kunna prata med den person som alltid ska finnas till hand, som ska stötta en, no matter what. Om man själv inte kan förklara vad det är man mår dåligt över, vad som är problemet..är det då inget väsentligt, inget problem? Jag vill bara kunna säga att jag känner mig nere och få det stöd jag söker, utan att behöva komma med nån förklaring till varför jag känenr som jag gör. Jag vill inte känna mig löjlig eller dum när jag har de här känslorna, jag vill bara att du ska försöka förstå. Men idag fick jag verkligen bekräftat att du inte förstår, att jag måste hitta nån annan att vända mig till i sådana här situationer. Men jag vill ju inte det. Det är just dig jag vill ha stöd från. Martyr? Är det verkligen så du ser det? Jag vet att du kommer har glömt det i morgon, men det komer inte jag ha gjort, sånt som sårar glömmer man inte, inte i första taget. Speciellt inte då det kommer från personer man älskar mest, som alltid kommer stå en närmast. För jag älskar verkligen dig.
Ensamhet.
Jag orkar inte verka vara något som jag inte är längre, varför ska jag försöka verka glad när jag inte är det?
Allt jag ville säga
glömde jag i kväll
Allt jag ville vara behöll jag
alltid för mig själv...
Panikkänslorna finns där hela tiden, hur mycket är det menar att man ska orka? Jag vill bara kunna prata med den person som alltid ska finnas till hand, som ska stötta en, no matter what. Om man själv inte kan förklara vad det är man mår dåligt över, vad som är problemet..är det då inget väsentligt, inget problem? Jag vill bara kunna säga att jag känner mig nere och få det stöd jag söker, utan att behöva komma med nån förklaring till varför jag känenr som jag gör. Jag vill inte känna mig löjlig eller dum när jag har de här känslorna, jag vill bara att du ska försöka förstå. Men idag fick jag verkligen bekräftat att du inte förstår, att jag måste hitta nån annan att vända mig till i sådana här situationer. Men jag vill ju inte det. Det är just dig jag vill ha stöd från. Martyr? Är det verkligen så du ser det? Jag vet att du kommer har glömt det i morgon, men det komer inte jag ha gjort, sånt som sårar glömmer man inte, inte i första taget. Speciellt inte då det kommer från personer man älskar mest, som alltid kommer stå en närmast. För jag älskar verkligen dig.
Ensamhet.
Jag orkar inte verka vara något som jag inte är längre, varför ska jag försöka verka glad när jag inte är det?
Allt jag ville säga
glömde jag i kväll
Allt jag ville vara behöll jag
alltid för mig själv...
Kommentarer
Trackback