Caroline

Äntligen. Äntligen har de lämnat mig, mitt liv och framflrallt min lägenhet. Aldrig mer ska jag släppa in någon främmande människa som har med någon slags renovering att göra. Nej tack, nu får det vara bra som det är här hemma. Punkt slut.

I går vaknade jag upp på landet och till min stora lycka såg jag att solen hade vågat sig fram. Jag drog självklart på mig min bikini och kilade ut på tomten. Där ute väntade min solnarkoman till mamma, min negerbruna pappa och ett gäng färska frallor som pappa cyklat iväg och handlat dagen till ära. Efter nån timmas solning ringde jag och väckte min vän Emelie som befann sig i mälarbaden, på inte merän 15 minuter befann hon sig på brevid mig på min brygga. När klockan närmade sig tre var det bara att dra på sig jobbarkläderna och trampa iväg till mcd.
Arbetspasset flöt på fint och runt halv elva dök Emelie upp och klämde lite käk innan vi begav oss hem till mig=)

Idag tog vi en behövlig och välförtjänt sovmorgon. Med en ordentlig frulle i magen promenerade vi iväg till donken, jag glömde mina skor igår. Mamma säger att jag är disträ, jag kanske ska sluta säga emot när hon påstår det? Haha. Där bjöds vi iaf på en varsin redig glass och aldrig har det smakat så bra med glarre som det gjorde idag. Gratis är föör gott!

Resten av dagen har för min del tillbringats krypandes på golvet med en trasa i handen. Jag frågade mig måånga gånger under städantes gång hur faan det kan ha blivit så äckligt här hemma under dessa veckor, när fan slog bomben ner egentligen!? Men att kalla denna lägenhet för bombnedslag är att förmildra hur det verkligen såg ut innan jag tog fram skurhinken. Haha my my.

I morrn ska jag upp med tuppen, börjar 8.00 och jobbar ända till 17..men sen så, sen jävlar ska det festas!

   

Nej nu börjar det bli ensamt här hemma,nu kan mamma få pallra sig från jobbet tycker jag...

"I looked at your face,
I saw that all the love had died,
I saw that we had forgotten to take the time.."

Caroline