Ensammast i Sverige (Nyfors?)

Sådärja, nu var man en nyforsbo på riktigt. Det absolut viktigaste har jag redan hunnit med, dvs utforskat ica butiken och beställt mat på närmaste pizzeria. Lilla Tuppen, det är där ni finner mig i framtiden.

Nej idag flyttades faktiskt de sista grejerna, möblerna är på plats. Mina familjemedlemmar har verkligen vart underbara, släpat mina grejer som dårar. Jag är nöjd, absolut, men ändå känns det så konstigt. Tomt.  Mamma hann inte mer än kliva innanför dörren hemma innan jag hade ringt, men det är bara att de vänjer sig där hemma. Men jag tror att de tycker om det, innerst inne. Emelie och Jessica åkte precis, för mig skulle de gärna få flytta in för evigt, synd bara att det finns andra som jag måste dela dem med.

Just det, jag träffade några av mina grannar idag. Den första var en riktig charmör måste jag medge. Otroligt rund under fötterna och lite smått blöt om byxorna då han inte hann hem till toaletten i tid. Dessutom har jag aldrig sett en så lila näsa i hela mitt liv. För ett ögonblick trodde jag att han tänkte ge mig en riktig bamsekram då han kom liite för nära, men på något vis slapp jag den. Men vadå, alla har vi väl hårda dagar/kvällar ibland?
   De andra grannarna var faktiskt söta på riktigt. Dessutom vet jag nu vart kryddlukteni trappen kommer ifrån. Ingen i familjen kan ha vart över 1.50. Ja, de var förmodligen från asien.

Nej men nu får jag sluta dra ut på det här, nu måste jag lägga mig. Och ja, det är jag som sover med lampan tänd i natt.

Caroline


...

Som om det inte var tillräckligt tungt redan. Jag orkar inte, jag gör verkligen inte det.

Låt mig spricka sönder, det har jag verkligen förtjänat.

Nyfors.

Hela nyfors luktar kryddor, orientaliska kryddor....Vad lagar människor för mat egentligen?


Flyttfeber

Jag har resfeber. Eller nej nu var jag bra dum, självklart är det väl flyttfeber jag har drabbats av. Jag packade som en dåre igår hela kvällen, tömde alla garderober och lådor. Precis som med allt annat tycker jag att det här känns lite småsorgligt. Vet inte hur många gånger jag ställt frågan : "Känns det inte liiite, bara lite sorgligt att jag flyttar?", till mamma. Alltid får jag samma svar: "Nej såklart inte". Jag blir nästan lite grinig över det svaret, och då en till fråga, varför i hela friden vill jag att mina familjemedlemmar ska tycka att det är sorgligt att jag flyttar 4 km härifrån? Ja den frågan tåls att fundera på.

Idag blir det fullt ös hela dagen. Har precis vart och hämtat ett tapetserarbord, måste snart klä på mig för att traska bort till Jysk för att köpa stolsdynor, duk och tabletter till köket. Runt 13 ska jag hämta nycklarna. Jag och mamma ska fixa, slipa och göra i ordning allt i vardagsrummet så att pappa kan börja tapetsera direkt i morrn eller på söndag.

När i helgen ska jag hinna öpnna skolböckerna? Faktum är att det faktiskt måste hinnas med. Nästa vecka ska vårat PM i och dessutom ska vi ha seminarium, yeey. Fortfarande vet jag mer eller mindre inte ens vad ett PM är. Bra! Tur att min gruppkamrater är lite smått vettigare än mig, så det ska nog gå.

Sarkans "tvilling" höll även i gårdagens förläsning. Efter nästan 2 timmar blev det lite för mycket så kilade hem i pausen. Hoppas att han inte ska hålla i så många fler föreläsningar. Alla andra i klassen älskar honom. Hmm.

För att avrunda det hela: det är än en gång bevisat att skadeglädje är det bästa som finns. Gabi fick fågelskit i ansiket igår och det var det roligaste på hela veckan. Måste vart en intelligent liten fågel som bestämde sig för att släppa sig precis när Gabi traskade förbi. Det var ungefär lika roligt som när duvan sket på emelies jacka på stan.




Caroline

That was when I ruled the world..

Idag ringde tjejen som har lägenheten som jag ska flytta in i och sa att jag kunde få nycklarna redan på fredag. Det passar alldeles utmärkt eftersom att vi då har hela helgen på oss att tapetsera om i vardagsrummet, eller okej, inte VI, utan min kära pappa har lovat och göra det, så det är snarare han som har hela helgen på sig. Inflyttning blir det på måndag, måste faktiskt erkänna att allt känns lite småläskigt..efter 19 år i Slagsta ska jag nu överge det..I och för sig har både Emelie och Josefin överlevt efter deras flykt härifrån, så det ska väl jag också göra kan man tycka. 

Med risk att låta bitter måste jag berätta om min hemska bussfärd hem från skolan idag. Framför mig i bussen satt en kille och en tjej, de var väl runt 14 år kanske. Direkt när de slog sig ner på sätet började de kladda på varandra, Visst var det lite smågulligt till en början med lite pussar hit och dit. Men när de sedan i princip började äta upp varandra och fortsatte göra det hela min bussfärd tyckte jag faktiskt att det blev liite för mycket. Jag blev nästan lite smått illamående. Självklart visste jag inte vart jag skulle titta heller. Nej det hela blev jävligt irriterande och äckligt. Det där med att äta upp varandra kan man faktiskt hålla för sig själva, låt åtminstone mig få slippa se det. Kalla mig bitter och kanske en aningen rå, men det där var faktiskt inte en trevlig syn.

De närmsta helgerna är faktiskt rätt fullbokade för min del, vilket känns väldigt skönt. Nu i helgen ska jag fixa lägenheten, helgen efter bli det till att kila in i dimman eftersom att jag faktiskt fyller år, sen är det Sjöslaget helgen efter, som faktiskt ska bli sjukt kul..jag har fått äran att dela hytt med Gabi, man skulle även kunna kalla henne svampen. Om jag intar ungefär hälften av den mängd alkohol hon dricker ska det nog bli bra för min del. jag har dessutom lovat mig själv att aldrig någonsin vara med på någon av hennes lekar som har något med alkohol att göra, de är livsfarliga. Med tanke på de senaste helgernas bravader kan det här inte bli annat än katastrof, precis som det ska vara, haha!

Dessa drömmar gör mig galen..hur ska jag någonsin kunna komma över det här när mina drömmar plågar mig som de gör? Det är hemskt, jag vill inte gå och lägga mig på kvällarna eftersom att jag vet vad som väntar direkt jag somnar. Jag saknar dig, förlåt, men det gör jag verkligen.

Nej nu blir det lite plugg innan Johanna hämtar upp mig, ska köra aerobicpasset=)



                                 

Mina vänner är de absolut bästa. Vore ingenting utan er..


Caroline

You're no longer my business..

Okej, ett halvår har passerat. Om jag sa att inget hade hänt i mitt liv under den tiden skulle jag kunna misstas för att vara en mytoman. För här har det hänt grejer, personligen skulle jag vilja påstå att FÖR mycket har hänt. Olycklig kärlek måste vara det värsta som man kan utsättas för, vilken bitter, svartsjuk människa kom på det överhuvudtaget? Samtidigt som det här året har vart helt underbart önskar jag att jag aldrig gett mig in på det från början. Hur kan man önska att man aldrig träffat en person som har vart den som betytt mest så länge? Slutdiskuterat om det..jag kämpar vidare och det sägs ju faktiskt att tiden läker alla sår..

Idag gjorde jag något jag aldrig gjort förut, något otroligt vuxet. Jag tecknade en hemförsäkring. Om jag ska vara helt ärlig visste jag inte ens att man var tvungen att ha en sån. Men så var tydligen fallet och nu har jag alltså inkasserat x -antal vuxenpoäng. Efter den senaste månadens bravader måste jag ha en hel del sånna i potten nu. Högskola, egen lägenhet..ja som jag sa: det händer grejer alltså.

För övrigt har dagen inte vart allt för händelserik. Hade en föreläsning i skolan, vilken i och för sig var lite smålustig då föreläsaren lätt kunde ha misstagit för att vara bildläraren på rekarnes tvilling, både till utsättet och sättet att prata på. Och då kan ju alla som gick på rekarne direkt föreställa sig hur den föreläsningen var. Tyvärr var också detta det enda som jag upptäckte den här föreläsningen då den var mindre intressant. För att inte bryta min otroligt dåliga ovana som jag har nuförtiden tog jag min dagliga tupplur när jag kom hem. Idag slog jag alla rekord: 2,5 timme! Och där försvann alla pluggtimmar till drömmarnas värld.

Kvällen spenderades på friskis, medel/stryka sen gym..det var nästan så jag kände hur kalorierna led. Nu ska de utplånas..

Sådärja, då var hjärtat lättat och nu ska jag göra det jag är absolut bäst på: Sova.

Caroline

...

Ny blogg : [email protected]

Den civiliserade människan.

Jag har aldrig tyckt om att åka buss. Det är trångt, varmt och allmänt jobbigt. Jag har stått ut sedan jag gick i årskurs 7. Men efter idag överväger jag faktiskt att börja cykla till skolan. Anledningen till att jag överväger att göra denna ansträngning är faktiskt riktigt äcklig. När jag satt på bussen på väg hem från skolan idag skriker helt plötsligt några tjejer till och flyger upp från sina säten. "Idioter" var det enda jag tänkte. Sedan ser jag något rinna på golvet i bussen. Jag sneglar över axeln och ser till min förskräckelse en alkis stå och kissa i bussen. Han slog sig sedan ner brevid sin kamrat och såg allmänt oberörd ut. Ni förstår kanske nu varför jag överväger att skippa bussen i framtiden.

Hur civiliserad är egentligen människan? Inte speciellt va?

Nej det var faktiskt allt jag hade på hjärtat för tillfället. Jag vet, mitt liv är otroligt händelserikt och spännande.



Caroline

Självdiciplin?

Sådärja. Då har den försvunnit. Vid det här laget lär den vara långt, långt härifrån. Förmodligen kommer den inte tillbaka på den här terminen. Jamen självklart talar jag om motivationen och självdiciplinen. Den höll i en vecka. Det är ju rent utav pinsamt.

I söndags tänkte jag börja om när det gäller att inte äta godis. Självklart är det första jag gör när jag öppnar ögonen på måndagsmorgonen att käka upp godisresterna från fredagens "myskväll". Dessutom bestod middagen av mat från Maestro. Än en gång fick jag tydliga tecken på att självdiciplinen hade kastat in handduken, packat resväskan..whatever..borta är den iaf.

Jag har en bok/film analys och en hälsodagbok att lämna in. Inte speciellt mycket kan man tycka. Men faktum är att båda uppgifterna skulle vart inlämnade i mitten av november. Nu skulle man kunna tro att jag väljer bort plugg och istället roar mig med en massa andra festliga aktiviteter. Men så är då inte fallet. Ska jag vara helt ärlig så vet jag inte vart jag gör av min tid. Det enda jag kan konstantera är att den läggs på allt annat än plugg,träning,umgås med vänner..så ja, vart fan tar den vägen!?

Och wips så var klockan fem. Jag slutade ett och det enda jag gjort idag är att äta mat! Bra Carolie, bra. Tänk om alla människor var som mig..förstå vad outvecklad vår värld skulle vara, haha!

Nej nu ropar duschen, man är ju inte fräschast i stan nu alltså. 

Caroline


 

...

Mitt och Mickes inget- godis/läsk- vad höll i en vecka, braa! Haha, vi är så fast i sötsaketräsket.

Gårdagen vill jag knappt tala om. Men jag gör det ändå, för det kommer inte kosta nån tid iaf. Faktum är att det enda vi gjorde igår var att klämma i oss massa american pizza och direkt efter en massa godis. Sen kände man sig lagom proppmätt och snart så låg vi båda och sov som stockar i soffan. Observera att allt detta skedde inom loppen av ungefär 45 minuter och vi sov för kvällen innan halv 12. Värdefull kväll, nej.

Med tanke på att vi somnade s tidigt igår var det inte speciellt konstigt att vi vaknade redan vid 10 idag, mycket skönt att inte sova bort hela lördagen som vanligt! Vi åkte ut till hans syster i Ärla. Där bjöds det på mat och semlor.Trevligt, trevligt! Sedan bar det av en snabbis till hans föräldrar för att tvättabilen och lite annat.

Resten av kvällen kommer jag förmodligen att tillbringa på den plats där jag sitter nu, det vill säga framför datorn. Har obegränsat med plugg, jag behöver ju knappast oroa mig för att inte ha något att göra den här helgen! Men är faktiskt rätt taggad på att plugga nu, får se hur länge det håller. Men eftersom att jag verkligen vill komma in på socionomutbildningen till hösten så känns det ju lite motiverande.

Nej nu ska jag laga i ordning lite mat.

So special..<3


Caroline


2007/2008

Kanske börjar bli dags att blogg igen, var ju inte igår menar jag. Så mycket har hänt sen sist jag skrev. Egypten var underbart skönt med mitt älskade hjärta, är så glad att vi åkte. Dessvärre var det inte lika skönt att komma hem och mötas av de värsta nyheterna man kan tänka sig. Jag vill inte förstå det. Du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta vännen. 5/12- 2007.

2007 blev ett betydligt bättre år än 2006. Men jag har trots det en känsla av att 2008 kommer bli ännu bättre. I söndags var det ju faktiskt bara 5 månader kvar till studenten. Bara det får mig att dra på mungiporna. Och nyårslöftet låter som vanligt, som det har låtit de senaste 5 åren. Det vill säga: mer träning och mindre godis. Än så länge går det faktiskt fint. Faktum är att jag och Johanna har vart riktgit athletiska den här veckan. Vi har kört både på gymmet och spinning, alltid lika skönt efteråt. Ännu en sak som kommer få mitt 2008 att bli bättre än 2007 är att jag nu har slutat på McD, aldrig mer ångest för att behöva hoppa på cykeln till västerleden.

Nu har jag två lektioner kvar, religion och idrott. Efter idrotten ska jag ta mig till gymmet för att köra lite innan helgen. Senare ikväll ska jag till Micke och laga mat, kolla på film och mysa:) Resten av helgen blir bara lugn. Känner inget som helst sug att gå ut på krogen och göra av med en massa pengar, nej då stannar jag hellre hemma.

Nej nu börjar det bli dags att kila iväg till klassrummet.

Caroline

För jag har tagit..




KÖÖÖRKOOOORT!!!




And I see no bravery..

Fredag kväll och jag sitter hemma med mammsen. Killarna är iväg på Kent..bra de har det då! Skulle egentligen ha blivit ett besök på akropolis idag, men jag har ju gått och blivit sjuk så vi fick nöja oss med mat från måsta..det funkade det med=)

I morrn väntas festande, det börjar hos simone med tjejerna från klassen (dvs sanna,johanna och johanna, får seom Jessica hakar på sen också=)) sedan bär det av vidare..hoppas bara på att jag mår bättre i morrn, annars bär det av till sängen tidigt i morrn..usch. Blir skola oavsett hur jag mår nästa vecka, kan inte missa en dag innan egypten, så det blir bara att bita ihop. Jag lär ju inte dö liksom.

I natt hoppas jag på att få sällskap, får se om micke hittar hit efter att han har festat klart;) Tycker såå mycket om dig hjärtat.

Nej nu ska jag fokusera helt och hållet på min enda fredagsaktivitet, dvs en msn-konversation med sannisen=)

Tack och hej!

Caroline

Don't go..

Alla förtjänar en andra chans, är det inte så man säger?

Personligen är jag lite kluven när det gäller detta. Ena sekunden verkar det inte vettigt alls, medan det andra sekunden verkar självklart. Just nu är en sån sekund då det känns självklart. Jag klarar inte av att ge upp något som har betytt så mycket för mig..det går bara inte. Så kanske är det just en andra chans som är det rätta här? Jag tror nog det. 

Om tre veckor bär det av, jag lämnar Eskilstuna, Sverige, Europa..kanske är just vad vi behöver? Att få komma bort och verkligen känna efter hur vi vill ha det. För jag tycker ju verkligen om dig hjärtat, jag vill bara att allt ska fungera..

För att nu helt byta samtalsämne börjar veckan lida mot sitt slut och jag välkomnar helgen med öppna armar. Jag behöver plugga hemskt mycket, men jag behöver verkligen få festa och göra något kul också..så i morrn blir det utgång, yeey=)  Dessutom jobbar jag bara 4,5 timmar i morrn, något som verkligen är värt att nämnas då jag ALLTID annars jobbar både lördag och söndag. Fuck mcd. Jag hatar det.

Nu ska jag äta lite lunch sen ska jag nog ut och gå en sväng, lite frisk luft är kanske vad jag behöver..

Here we go again..

Caroline

I got love for you

Nu var det faktiskt ett litet tag sen jag skrev och en helt händelelös vecka har det ju faktiskt inte vart. Kan ju inte påstå att veckan fick en mjukstart..kom till jobbet vid halv fem i tron om att jag skulle jobba ett 5 timmars pass..det hela slutade med att jag slutade 01.00. Efter jobbet åkte jag hem till Micke och sov. På tisdagen var jag så duktig att jag gick upp tidigt och tog en promenad hem för att 3 timmar senare befinna mig på Eskilstuna Halkbana..oh my..det sladdades ordentligt vaa..skönt att ha det gjort iaf=)

I onsdags hade jag utvecklingsamtal, det första på vääldigt många år då jag haft möjligheten att dissa föräldrarna och gå själv. Självklart utnyttjade jag läget och lämnade mamma hemma. Det gick väl sådär...man är väl inte på topp just nu alltså.

Och till det bästa: idag bokade vi en resa till Egypten..så den 29/11 bär det av..det kommer bli såå mysigt, är så glad att få åka med dig hjärtat:)

Nej nu ska jag ta plats i soffan..ska titta på Miffo som börjar om 5 minuter..sen är det läggdags, ska upp och jobba på ASSA i morrn...kan ju dessutom nämna att jag jobbar lör,sön,mån,tis,ons,fre,sön nu på lovet..yeeey.

It don't make any difference to me,
What the world thinks about us baby,
Cause in my heart I will always believe
That we were meant for each other.



Over and out!

Caroline